Vad jag tycker är enormt intressant är när ett inlägg på Twitter blir grunden till en diskussion. Dock inte på Twitter utan på Facebook. Så här kan det se ut:
Och diskussionen som sedan uppstod på facebook ser ut så här:
I Godmorgon Sverige, i SVT1, hade de, de sista minutrarna av sin sändning en paneldebatt om sociala medier på nätet. I panelen satt Alex Schulman och Eva Schwartz Grimaldi. Men det var en väldigt kort paneldebbat. Och det var inte mycket de hann prata om. De pratade först och främst om hur man som bloggare och twittrare är sin egna utgivare. Och även om man skriver under pseudonym har man ansvar för det man skriver. Plus att det kan framkalla att man tappar bort sig själv just för att det är lättare att släppa på hämningarna och skriva om saker man aldrig hade skrivit om annars. Eller som Eva Schwartz Grimaldi sa: man befinner sig i ett gränsland.
Alex Schulman är ju ett aldeles utmärkt exempel på detta. Inte för att han rakt ut sa att han tappade bort sig själv. Men om man tittar på hur han nu skriver på sin blogg så är det en helt annan person vi får ta del av. Och då tänker jag att antingen hamnade han i gränslandet och tappade bort sig själv och att han nu hittat tillbaka eller att han har två helt olika sidor av sig själv. Vilket jag inte tror att han har.
Nog för att han har mycket ilska i sig och många åsikter. Ni kanske vet att han skrivit en bok som är mycket självutlämnande och väldigt mycket mer ödmjuk än något han skrivit tidigare på sin blogg. Det om nånting tycker jag tyder på att han hade tappat bort sig själv och nu genom sin bok och den nya bloggen han skriver vill visa den riktiga Alex Schulman.
Adobe Photoshop Cook from Lait Noir on Vimeo.
Tänk er in att ni använder Photoshop till ja t.ex. som ovan, matlagning. Visst har väl ngn av er tänkt och drömt utifrån hur man jobbar i Photoshop? Om ni inte gjort det så kan jag nästan lova er att endera dagen kommer det. Det skulle jag vilja kalla för en “arbetsskada”. När jag lärde mig webbdesign drömde jag i xhtml och css skript, det var inte nådigt det. Det rekommenderar jag, en riktig utmaning.
Oj oj oj, jag blev alldeles till mig när jag såg detta skivomslag. Den är sååååå snygg. Den påminner mig om ett organiserat kaos. Ett riktigt snyggt organiserat kaos. Jag kan bara sitta och titta på den i långa stunder om och om igen. Det är verkligen en känsla som de som skapat detta skivomslag lyckats förmedla. Och känslan- ja den bestämmer vi själva vilken den är. Eller ja, det kan ju vara flera känslor. Underbar är den i alla fall.
Mmmm mumma tänker jag när jag läser vad Smashing Magazine skriver om allt snyggt och intressant jag kan göra med hjälp av CSS3. Visst att CSS3 än så länge inte är kompatibel med de flesta browsers, men ändå! När det väl supportas kommer jag börja använda det som om jag aldrig gjort annat. Webbdesignern inom mig har plötsligt skapat ett enormt “craving” för CSS3. Plus att alla de tillfällen när jag “hackat” mig fram med CSS kan lösas med CSS3.
Här är några favoriter än så länge:
1. How to create a sexy vertical sliding panel using jQuery and css3
3. Building cowerflows with CSS3
A big whoop whoop till CSS3 helt enkelt
Läs mer här
Jag kan då och då uppleva att det här med hur många twitts som postas runt om i världen inte går att förstå och söker då och då efter statistik. För att på något sätt bilda mig en uppfattning kring hur Twitter används. Visst ser jag att Twitter används då jag själv följer andra på Twitter och ser hur de postar inlägg. Men, det är en låg siffra gällande hur många jag följer. Och som jag förstått det har Twitter växt enormt mycket sen Twitter släpptes. Och på Feber.se talar de nu om att Twitter gick loss på 1.5 miljarder uppdateringar förra månaden. 1.5 miljarder är en enorm siffra och då kan man förstå att Twitter är mer än bara användbart just för att det finns så många användare vilka använder Twitter flitigt. Just det här med att använda Twitter för försäljning. Att posta inlägg kring nya produkter kan ge en enorm försäljningssiffra för den specifika butiken. Eller gällande en politiker som uppdaterar kring vilken uppmärskamhet han eller hon har eller har fått i medievärlden. Att en artikel publiceras om henne/honom och det kan ju göra att en större uppmärksamhet går igång just för att fler än vad det annars hade varit läser artikeln för att de fick veta om att den existerar via Twitter. Med andra ord har Twitter en enorm genomslagskraft på många plan.
Ni kan läsa mer om vad Feber.se skriver om den höga användarsiffran här
Bzzzz nu susar det till. Google har precis släppt sin sociala media app till folket. Ni som har Gmail skall antingen nu eller om några dagar kunna se en flik när ni går in i er Inbox som heter Google Buzz eller bara Buzz. Enligt Google ska det vara en mixad app för Facebook, Twitter, Flickr, Friendfeed och Google Wave. Min första tanke var…. jaha nu har de äntligen förstått att det var det de skulle gjort från början istället för att skapa Google Wave. Jag vet att många gick in med förväntningen att Wave var det som idag är Buzz. Och ni som inte gjorde det blev antagligen väldigt besvikna på att Wave är så tunt utvecklat eller hur jag nu ska uttrycka det. Och att användningsområdena för Wave inte räcker till eller att de borde vara fler. Och nu har vi då fått Google Buzz, inte istället utan också. Behöver vi det? Vad är syftet? Jag vet att flera av oss hunnit tappa förtroendet för Google. Det kan hända att vi tappade förtroendet då vi loggade in på Wave första gången. Eller att det hände när några av er som inte hade Gmail-konto från början och var tvungna att skaffa er det för att kunna använda Wave men när ni loggar in på Wave så är det trots allt inte med hjälp av det nya Gmail-kontot. Så vad fick ni eller vi användare ut av det?
Jag har haft ett Gmail-konto sen åtminstone fyra år tillbaka. Men ska man verkligen behöva skaffa sig ett Gmail-konto just av intresset för Wave? Måste de hänga samman? Särskilt märkligt är det med tanke på att de inte verkar ha ngn som helst koppling till varandra. Den adress man använder för att logga in eller som används i wave heter inte gmail.com på slutet utan googlewave.com. Visst att en koppling emellan de är att wave skapas utifrån Gmail-kontot. Men det är ett onödigt ont just för att vi som användare inte har kontrollen över våran egna vilja eller rättare sagt att våran vilja inte får komma till tals. Det borde finnas två rutor. Två möjliga rutor där den ena handlar om att man kan bocka i den ifall man är intresserad av att samtidigt som man skaffar sig ett Wave-konto kan man få tillgång till ett Gmail-konto. Den andra rutan bockar man i om man endast är intresserad av ett Wave-konto. Det kallar jag för användar-centrerad-design /påverkan/kontroll. Vart försvann användaren i utvecklandet av Wave? Och hur ska nu detta gå med Google Buzz?
Läs mer här: Google Buzz
Nu har jag verkligen snöat in på Feber. Nej jag har inte blivit sjuk. Inte galen heller. Utan jag har snöat in på feber.se. Kan väl inte säga att det är en fantastisk sajt men den är rolig och för mig som är en nörd när det kommer till webb, sociala media apps och liknande så är detta ett steg närmare himlen. Mycket möjligt att jag överdriver lite. Men det var nära att jag slickade mig om läpparna när jag och Emilie satt på tåget på väg tillbaka till Göteborg idag.
Punkt nummer två på vår resa var att vi fann en sida som heter Buytogether.se. Jag blev väldigt nyfiken just för att Olle pratade om denna idén igår och att jag kanske ska vara med och koda upp den. Men så i alla fall så råkade jag som av en slump hitta till ett inlägg på Feber.se om Buytogether.se och kul var ju det. Just för att den liknar Olles idé om något liknande. Skillnaden är att Buytogether.se, där är fattas besluten om vad som ska läggas upp för försäljning centraliserat medan Olle vill att det ska vara decentraliserat och att det ska vara upp till användarna att lägga upp möjliga försäljningsobjekt. Men annars var det väldigt likt. Vad jag blev förvånad över var hur dåligt uppdaterad Buytogether.se är. Enormt kaosartad design och utformning och formatet var käpprätt åt *pip*. En del av hemsidan flög ut i vänster långsida och man kunde dessutom inte bestämma vilken stad man befinner sig i. Utan det hela är fortfarande förlagt till Sthlm sedan de startade upp sidan. Med andra ord en något förlegad hemsida med en bra idé.
I och med att digitala media är ett medie som är ständigt är i förändring kan jag även förstå att publicering online / offline inte kommer bestå i den form den befinner sig i idag. Uppdateringar sker ständigt, så ofta att vi själva inte måste hålla koll på de, utan får meddelanden om när det är dags att klicka uppdatera. I förra inlägget skrev jag om hur man kombinerar online & offline publicering inom reklam för att uppnå mesta möjliga optimering. Enligt Read Write Web (2009) är det just denna typ av cross media vi kommer få se mer av. Ravit Lichtenberg på Read Write Web (2009) skriver om hur skiljelinjen mellan dessa två typer av publicering kommer vara utsuddad och att vi kommer få se tydliga tecken på det här under 2010.
Det är inget nytt för 2010 då redan under 2009 kunde använda oss av “Geo tagging”. Det vill säga att vi kan vara ute och gå på stan men samtidigt kunna tala om för alla som är online vart vi befinner oss. Och detta med endast ett knapptryck. Denna funktionen liknar Twitter360 med skillnaden att det handlar om att man kan söka på användare utifrån var de befinner sig när de använder sig av sin mobil. Alltså som en mobilapplikation. Även “Geo tagg” finns som mobilapplikation.
Ravit Lichtenberg (Read write web 2009) talar även om att vi kommer kunna vara i en affär och ha möjlighet att scanna varorna vi vill köpa för att sedan betala de online. Åter igen en matchning av online och offline.
Varför vill man använda onlineverktyg offline? Vad är hela meningen med det hela?
Jag tycker att Nial Kennedy förklarar det väldigt bra. Han menar på att vi inte alltid har möjlighet att vara uppkopplade hur uppkopplade vi än må vara. Och för de som ständigt är uppkopplade på sina iPhones och satio telefoner så kan detta låta hur galet som helst. Om man tänker sig in i att man blir nerkopplad mitt i ett t.ex. blogginlägg som man skrivit på de senaste 5 minutrarna och detta försvinner när du kopplas upp på nytt, då kan det tänkas att du hade varit tacksam om du istället hade kunnat använda en offline applikation som lägger upp ditt blogginlägg när telefonen kopplas upp på nytt. Och många applikationer kan idag ställas in efter egna önskemål såsom att t.ex. koppla upp sig var 5:e minut el mer sällan eller oftare och tanka ner t.ex. andras blogginlägg och sedan koppla ner så att du kan läsa de offline. Varför låta internet bli en käpp i hjulet när man kan få den till att vara en tillgång trots att man är nerkopplad.
Referenser:
Read Write Web (2009) 10 ways social media will change in 2010 [Elektronisk] Tillgänglig: <http://www.readwriteweb.com/archives/10_ways_social_media_will_change_in_2010p2.php> [2010-01-22]
Nial Kennedy’s webblog (2007) Offline web applications [Elektronisk] Tillgänglig: <http://www.niallkennedy.com/podcast/2007/04/offline-web-applications.html> [2010-01-22]